Helena Johansson Lindell
Smyckekonstnär/Konsthantverkare

Jag arbetar med smycken, corpus och objekt. Jag är utbildad inom konsthantverk, i en stark silversmidestradition. Jag befinner mig fortfarande i nära relation till hantverket och materialet men har bytt metall mot plast.

Mitt arbete med plast började med lust och en stark längtan efter färg. Plast håller färg på ett fantastiskt fint sätt, homogent och med klarhet. Materialet som jag arbetar med är återvunna plastföremål, oftast leksaker och köksredskap. Referensen till lek är viktig. För mig innebär det att jag ständigt försöker närma mig materialet, utforskande och fördomsfritt.

Lusten är fortfarande central. Lust är känslor, tankar och handling som flödar långt fortare än förståelsen av densamma. Och samtidigt med en djup och ordlös vetskap om dess mening. I stunder av olust letar jag efter den i små detaljer, små handlingar och beslut, i monotona rörelser. På så vis är lust min arbetsmetod. Och samtidigt bygger jag former som inte sällan tar kroppsliga, smått erotiska uttryck, som innehåller tankar om den sexuella lusten och om könsuttryck och identitet.

Mitt arbete berör också kitsch (det billiga, det ytliga, den dåliga smaken); hur vi värderar material (en ständigt närvarande frågeställning inom smyckekonsten); och inte minst, mitt arbete berör vårt förhållande till plast. En onekligen aktuell fråga, och jag är inte helt politiskt korrekt eller klar i mina svar, utan ser framför mig att dialogen med och om plast, min egen och samhällets, kommer att behöva fortsätta en god stund framöver. Kanske framför allt för att vi idag är så intimt sammanlänkade med plast.

När plasten blommar är titeln på min senaste utställning. I den visade jag smycken och objekt som utvecklats efter min tidigare utställning Synthetic fruits men som snarare utspelar sig innan frukterna har mognat.